Konungliga Lifgardet till Häst
Tråd - https://www.fsegames.eu/forum/index.php?topic=1157.msg25537#msg25537
Cirka nittio man från regementet var närvarande i kampanjen i och omkring Vorpommern mot Frankrike, mellan åren 1805 och 1807. Kampanjen var ett misslyckande, och trupperna var tvungna till att dra sig tillbaka för det överväldigande antalet fransmän. Dåtidens kommendör, Löwenhjelm, och fyra värvade fick dock medaljer för tapperhet och mod efter att de stoppat marschen över floden Elbe. Under kampanjen, år 1806, ändrade man om namnet återigen, och denna gång till "Konungens lifgarde till häst".
Regementet kom att se stridigheter i det Finska kriget, 1808-09. En skvadron tog bland annat del i landningsoperationen vid Åbo, vilket slutade med hård strid i fjorton timmar, samt reträtt. Den totala svenska styrkan bestod utav 3.000 man, mestadels milis. Kommendören von Vegesack skriver om Livgardet att "de stred som gardister skall strida; de har med det största manliga mod uthärdat återkommande attacker från fienden och ej tagit steget bakåt". Många utav trupperna nämndes för deras goda handlingar under denna strid, likt soldat nr. 4 Lind, som hade skjutit nio ryssar, samt friat han själv och fem milismän från fångenskap. De dåligt tränade och rustade milissoldaterna sågs som värdelösa i strid, och var huvudanledningen till varför de svenska trupperna drog sig ur och tillbaka mot skeppen. Märkt vid denna händelse, så var de flesta striderna i Finland simpla skärmytslingar och involverade inte stora mängder soldater likt ute på kontinenten. Många kavallerister kämpade också då till fots i det varierande landskapet i Sverige-Finland, eftersom det inte sågs som idealet för kavalleristrid. Under landningsoperationer var det mycket svårare och opraktiskt att transportera och landsätta hästar.
Senare under sommaren, 1808, försökte man sig på en ny landningsoperation för att skära av ryska medeltransporter från deras bas i södra Finland. Tre reducerade infanteriregementen, ett batteri kanoner och två skvadroner från Livgardet till Häst deltog. Landningsstyrkan var i direkt strid mot ryssarna, men kunde ge stöd till en annan svensk brigad vid Lappfjärd, ledd av general von Döbeln. Efter en lyckad skärmytsling kunde Livgardet till häst jaga flyende ryssar. Von Vegesack gick med i huvudarmén i Finland och tog del i Slaget vid Oravais, beläget nära Vasa i västra Finland, den fjortonde september 1808. Den svenska styrkan bestod utav 5-6.000 män, vilka mötte den ryska hären på 6-7.000 man - vilket gör detta till det enda stora slaget i det Finska kriget, åren 1808 och 1809. Slaget blev en seger för Ryssland.
Under vintern befann sig fyra skvadroner ur Livgardet på Åland, mellan de svenska och finska fastlandet. De stred i enkla skärmytslingar mot ryska kosacker på de frusna havets is. Under en utav dessa skärmytslingar talas det om en man vid namnet Kämpe som bröt en kosacks lans, samt skar halsen av denne kosack. De svenska försvararna vid Åland var eventuellt tvungna till att dra sig tillbaka till fastlandet i Sverige över isen.
I augusti, 1809, gjorde Sverige ett sista försök i att få bort ryska trupper från svensk mark i Norrland, via en landningsoperation i Umeå. De svenska styrkor bestod då utav omkring 7.000 män, mer än de försvarande ryssarna. Två skvadroner från Livgardet var närvarande, men stred dock till fots. Den svenska ledningen var seg och tveksam då den ryska ledaren Kamenski var bestämd. Sverige led under striden av att inte ha beridet kavalleri för spaningsuppgifter, och därmed överskattade åter igen fiendens styrka. Armén drog sig tillbaka till skeppen och stridigheterna dog. Fem kavallerister från Livgardet fick tapperhetsmedaljer, men...
Kriget var förlorat.
|
|